Jag går i vinterskor på hösten, alltid förberedd för storm.
Jag kan tänka tills det knappt finns nått kvar, jag har känslor utan uppehåll.
Jag har förlorat en tävling men vunnit ett val.
Har bestämt att stå helt utanför det där som jag blir ledsen av.
Jag saknar dig mindre och mindre
Det kommer annat emellan och det är bra.
Jag kan sitta själv i parken tills solen ändrat färgen i mitt hår.
Jag kan offra allt jag har för ingenting.
Ja jag sträcker mig så långt det går.